beaatriicce

Jag vet inte ens vad jag ska skriva om.. Finner inga ord.
Trots det fortsätter jag?  Jag kommer allt in på något ämne snart.
Snartsnartsnart. 

Nu blev jag på bättre humör..   Jimmy ringde (:
Så vad pratar vi om?  Han frågade mig precis hur jag orkar gå upp klockan fem på morgonen.
Nu blev jag på dåligt humör igen..   Tack Jimmy..   tack.
Han har sin sista svenskalektion imorgon, för livet.   OM hans uppsats är godkänd!
Sorligt ändå.. Aldrig mer :   Vad har vi nu ?   -  Svenska.
SJÄLV HAR JAG FYRA & EN HALV TERMIN KVAR.
Så den meningen kommer jag få höra i några år till..

Jag kom på en grej. En jävligt bra grej.
Ja missar tåget imorn! :D  Jaaaaa!  Då har jag ju inget val, jag har ju ingen direkt skjuts från Göteborg till Mellerud.
Fan va grym jaag äääär. Jag lovar, detta är en engångsföreteelse.
Så tar jag det senare tåget vid elva, wohoo :) 
Jag är friiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!



Jag vill va fri som en fågel.

Klar. Gud va snabbt jag gör mig i ordning nu för tiden!
Grymt (y)
Snart ska jag ut till spårvagnen mot stan!
Ska shoppelihoppa med Soria & Johanna ;)   kuuul elller.
Vad som sedan händer är något jag funderat på sen jag gick upp...
Men! Det är bara kvällen som vet, så jag lämnar det sålänge.
Hoppas jag faktiskt köper något idag, jag kan gå runt i timmar och inte hitta ett enda plagg jag vill ha.
Det är hemskt, jag blir på så jävla dåligt humör. Tillslut ser jag kanske en något plagg och inbillar mig att ; det var ju fint!
Ställer mig i provrummet och iakttar mig själv med plagget på, vrider och vänder på mig själv...
Nääe.. inte dehär heller.
Får hoppas att detta inte är en sån dag, för jag Ska komma hem med klädpåsar så det räcker och blir över!

Juste, one thing.
Jag ska berätta om en sak, välj själv om det var det mest dummaste ni hört.. eller rätt smart egentligen om ni tänker efter.
Jag sov hos Utter i torsdags till fredags. Vi fruktade skolan nästa dag, vet inte hur många gånger vi sa :
Jag VILL verkligen inte:I
Något av det jobbigaste med skolan är att komma upp på morgonen.
Så jag och utter började tänka, och jaa..  Vi tänkte precis samma, samma ögonblick.
Vi stannar uppe hela natten! Då slipper vi gå upp till skolan, eftersom då är vi ju redan är uppe :D

Det var en av det dummaste idéerna vi fått..

Men vi gjorde det! Vi höll oss vakna hela natten ..
För att hålla oss vakna tittade vi på olika TV- program. Satt vid datorn och hittade på en massa där, haha ;)
Gick ut på hennes balkong då & då.  Tillslut när klockan var 6 på morgonen, började vi sjunga för varann.
Allt från disneylåtar till whitney houston till egenproducerade ;)
Många gånger märkte vi hur vår övertrötthet tog över oss!
Vi hade precis kommit in från balkongen och rätt som det är börjar vi skratta.
Vi bara skrattar utan någon som helst anledning. Ja, sjukt roligt var det iaf!
Sen var jag inte så överdrivet trött i skolan :)   däremot var CarroBarro det.  

Det var allt för mig just nu iaf. 
Tar nog med mig kameran idag, så bilder väntas! 
Ha en grym eftermiddag.   
 

Så är vi på sista juldagen.
Konstigt ? Julen är i två år. Den börjar ett år och slutar nästkommande år.
Ett helt vanligt lov, inget over the top hände.
Skolan börjar denna veckan, vilken dag vet jag inte.
Jag gissar på fredag, skriv inte någon annan dag för jag bryr mig inte.
Jag tror på fredag och jag står fast vid det.
Ett nytt läsår, det var längesen jag gick ett helt läsår på samma skola.

Kanske ska dra historien om mina fyra gymnasium nu?
Orkar ni ?   Ja, orka!

BURGÅRDEN GYMNASIUM   (ettan.)

2007. Det var en regning sommar/höstdag.
Jag skulle gå min första dag på Burgårdens Gymnasium i Göteborg.
Ny stad, nya människor. Ensam.
Jag kom i en klass där jag och två andra var svenskar, resten invandrare.
Vi kom att bli Burgårdens jobbigaste klass. Av alltså ungefär 2000 elever.
Det gick snabbt att komma in i klassen.
Det var i Burgården jag lärde känna Soria baby  & Yoohanna <3 
En riktig mysig skola, mitt i stan. Folk överallt & alla var sociala.
Min klass var heelt galen, lärarna började gråta. Det var få gånger vi fick det helt tyst.
Den läraren jag ansåg var bäst ; Hans, han var våran historielärare. 
Men, han fick sparken efter att jobbat där i flera år. 
Ja, han var speciell..
 Men han hade tydligen tagit någon tjej lätt på rumpen och sagt bra jobbat efter hon var klar med sin redovisning för klassen, så hon anmälde honom.
Han tyckte inte att det var något märkvärdigt att säga fitta, kuk, knulla inför klassen.
Han brukade för det mesta prata så.  Men han var såå rolig, alla älskade honom typ.
Ja, han var bäst.

Jag kan berätta den gången jag gjorde bort mig så in i helvete.
Vi hade Svenska 1- Där alla svenskar går och några invandrare.
Sen har vi Svenska 2 - Som är till för invandrare för att kunna utveckla sitt språk mer ungefär.

En morgon kom jag lite försent till lektionen och på dörren där min svenska lektion var stog det att vi skulle vara i ett annat klassrum, jag och två andra gick dit. Så öppnade en lärare en dörr och fråga vart vi ska va, och vi sa vi skulle ha svenska. Hon sa : jajaja, kom in då. Här ska ni vara!
Vi gick in och jag tänkte inte så mycket på vilka som satt där inne, men Soria var där så jag satte mig brevid henne.
Hon fråga vad jag gjorde där, men jag sa de att läraren sa jag skulle vara där.
Läraren började prata, och berättade..  jag började tänka va lätta saker i svenska hon lärde ut.
Hon hade börjat prata om initialer och frågade mig.  Vad heter du ?
- Beatrice.
- Ja, då är första bokstaven B. Vad heter du i efternamn?
- Allgulin. 
- Allgulin..  men  .. vad gör du här?  Detta är svenska 2.

Jag vände mig om och tittade bak i klassen, jag såg afrikaner, arabar,kurder.. alla möjliga!
Och där satt jag, ända svensken i svenska 2 för invandrare.
Alla började skratta och jag ställde mig upp och gick bara ut antagligen helt röd i ansiktet.
Jag hittade mitt klassrum, gick in såg Johanna och satte mig med henne.
Hon såg direkt att det var något, för jaa. Jag var helt röd i ansiktet.
Resten av den lektionen satt jag och kladda sönder mitt block med pinsamt pinsamt pinsamt.
Nu till helvetet.


Jag och Soria började tröttna på skolan, vi orkade inte med lektioner,lärarna och värsta korridoren haha.
Soria och Johanna blev ovänner så Soria ville därifrån för att "slippa" Johanna.
Jag och Soria höll ihop och bestämde oss för att byta skola.

ANGERED GYMNASIUM  (ettan.)
Vi bestämde oss för Angered. Jag vet vilka förutfattade meningar ni har om Angered. Så fort man nämner Angered börjar man tänka på allt dåligt och skrattar bara åt det.
Men åk dit och bilda en riktigt uppfattning.
Angered är ett riktigt fint område.
Jag och Soria älskade vad vi kallade utsikten, det var en bit utanför skolan.
Det var en väg dit och längre fram var en bänk och utsikt över landskapet där.
Naturen där är hur fin som helst!
Vi satt där varje dag och pratade om allt möjligt.
I Angered gick jag och soria i kanske två månader. Sammanlagt kanske vi gick på 6 lektioner.
I Angered har man ett helt annat arbetssätt, som för många är lättare och bättre.
Men jag vet inte.. Vi gillade inte skolan, det fanns inte mycket att göra där.
Jag sa nu till mamma för 3:e gången att jag ville byta skola och lovade att jag skulle sköta skolan från och med nu.


JENSEN GYMNASIUM  (näckrosdammen)  (ettan.)

Jag gick alltså i tre olika gymnaisum på ett läsår. Detta är första gången jag börjar på Jensen.

Då hittade hon Jensen Gymnasium, en privatskola i stan bakom Götaplatsen.
Jag fick två provdagar att gå där.
Jensen gymnasium finns i Borås, Göteborg, Helsingborg, Jönköping, Linköping, Lund, Malmö, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro.
Det finns två Jensen i Göteborg.
Jensen gymnasium i näckrosdammen som jag gick i var en väldigt liten skola.
Det är en väldigt unik skola.
När man börjar där blir man väldigt förvånad över hur skolan fungerar.
Jag valde att börja där. Någon vecka senare hade vi turen att Soria också fick börja där i min klass.
Man går  i skolan varannan vecka på förmiddagen och varannan på eftermiddagen.
Man går ungefär tre timmar i skolan varje dag, då vi har två timmars långa lektioner.
Det finns ingen matsal utan vi får äta på olika resturanger som skolan har ordnat med med ett matkort som vi får använda 35 kr på varje dag, sen får vi lägga till resten.
Vi har dagliga promenader, eftersom en två timmars lång lektion med fem minuters rast kan bli väldigt segt så får vi varannan dag gå ut och gå med klassen ett varv. Sen varannan dag får vi mental träning, som kan innebära lekar eller någon typ av avslappning mitt i lektionen.
Skor är inte tillåtet där inne, utan de får man ta av sig när man kommer in.
Arbetssättet är som såhär ; att vi jobbade inte som andra med en kurs under ett läsår, utan de gjorde vi klart på en termin. Så de blev intensiv plugg i dessa kurser, då vi har engelska en termin och svenska en annan.
Skolan bygger på träning för verklighet och står för hälsa.
Ja, det är en snobbig skola ;)

Jag och Soria slutade inte att missköta skolan, utan fortsatte att skolka när vi kände för det.
Vi fick hur mpånga chanser som helst i Jensen att ta igen och gå kvar.
Jag gjorde tillslut ett sista försök och jobbade på som bara den med allt jag skulle ta igen.
Soria ansträngde sig inte lika mycket och ja det resulterade att hon inte fick gå kvar i Jensen.
Jag fick gå kvar, läraren sa att hon trodde på mig.
Jag pratade med Soria och vi kände att vi skulle gå tillsammans.
Jag slutade där frivilligt. Vi gick där i kanske ett halv år.

Nu hade varken jag eller Soria en skola.
Vi gick till Burgårdens lärcentrum som är till för de utan skola och sökte till olika linjer för att ta igen allt.
Soria fick en plats, men inte jag. Hon valde att inte gå där för vi gjorde allt tillsammans.
Vi fick varsin studieledare som skulle hjälpa oss med annat vi kunde göra.
Jag gick på möte med min studievägledare varje vecka,även soria med hennes.
Vi skulle alltså hitta en praktikplats och börja jobba.
Det var redan klart att vi skulle gå om ett år.

HEMKÖP
Soria fick jobb på Hemköp i kortedala, två veckor senare fick jag också jobb där.
Första dagen jag kom dit fick Soria sparken.
Jag började halv nio och slutade tre har jag för mig.
Vi fick 30 kronor varje dag, men det var för matersättning.
Så jag jobbade för ingenting kan man säga. Ibland var det riktigt långtråkigt, jag hade ingenting att göra.
Kunder kom fram varje sekund för att fråga om något som jag inte visste så då blev de arga på mig och gick suckandes därifrån.
Varje dag fick någon där som jobbade ha "hand om mig" visa mig vad jag skulle göra.
Det var inte bara jag som var praktikant där, det kom nya ungdomar varje vecka.
Så då var jag inte helt ensam iaf ..
Så hade vi en som jobbade där, Tarek hette han.  Jag blev aaaldrig av med honom.
Han var på mig hela tiden. Första dagen jag var där och jag stog i kylrummet och packade upp mjölk, smög han sig upp bakom mig och kramade mig och frågade ; är vi vänner nu ?
Han var 35 år tror jag, en sliskig typ!
Jag jobbade där i kanske två månader eller något, minns inte.


SOMMAR LOVET & EN NY BÖRJAN I ETTAN.
Sommarlovet kom och jag funderade ut vilken skola jag skulle söka till.
Jag och Soria hade lovat varandra att söka in till Burgården och ge det ett försök till, tillsammans som alltid.
Men så hade jag ju Ida, som jag stog närmast under den perioden. Under mina skolbyten så fanns ida alltid där.
Vi pratade i telefon varje dag och träffades så ofta vi kunde. Vi hade det bäst tillsammans <3
Vi hade pratat mycket om att gå i skola tillsammans. Hon trivdes inte så bra i vänerborg, så vi såg inget problem i att börja en skola tillsammans.
Jag och ida sökte in till Burgården som första val och Jensen som andra.
Sommaren gick och i slutet av sommaren fick vi svar.
Ida kom inte in på förstvalet Burgården men Jensen.
Jag kom in på Burgården.
Soria kom inte in på Burgården.
Jag sökte om till Jensen poch dagen innan jag skulle börja Burgården ringde de från lärcentrum och sa att jag har fått plats i Jensen. Jag hoppade runt av glädje och ringde Ida direkt.
Soria kom senare in på Burgården och blev väldigt besviken på mig när jag sa att jag bytte till Jensen.

Nu gick jag alltså i Jensen för andra gången, denna gången med ida.
Det var inte bra för mig och ida att gå i samma skola, vi blev mer och mer irriterade på varandra och såg bara varandras dåliga sidor.  Men vi gick där iaf.. trivdes inte så överdrivet mycket. Det var tråkigt att gå där, för litet.
Vi gjorde en resa med alla ettor från alla Jensen skolor i hela Sverige i början där, till Stockholm.
Jag och ida fick aldrig vara med våran egen klass. Alla skulle samlas på Götaplatsen och invänta bussar dit, bussarna kom fram och klasserna fyllde bussarna. Jag och ida satte oss i en buss med alla i klassen, en lärare kom in och fick köra ut mig och ida för att lärare skulle sitta där. Vi fick sitta i en buss med en annan klass från den andra Jensen skolan, men det vart allt mysigt! Killarna där var hur trevliga som helst ;) och vi hade några roliga stunder på bussen.
Tre dagar var vi där tror jag, sen när alla skulle hem stannade jag kvar i Stockholm för att vara med pappa och min släkt där.
Sen kom jag tillbaka till skolan, gick där några dagar.
Sen blev det tillbaka till Stockholm för pappa.
Anna min faster var redan i Göteborg för ett jobb, men på kvällen ringde de från sjukhuset och sa att det är bråttom.
Vi måste dit så fort som möjligt.
Vi åkte vid halv åtta på kvällen hämtade upp Jonathan i mellerud och var framme halvfyra på morgonen hemma hos anna i Stockholm. Avståndet mellan sjukhuset och anna var gångavstånd, så vi gick dit efter att vi fått sova ut ngr timmar på morgonen.
Väl framme var pappa fortfarande vid liv, men vi visste alla att det handlade om bara någon timma.
En vecka senare åkte jag hem och mitt liv har förändrats sen dess.
Jag hade svårt att gå tillbaka till skolan, jag gick då och då när jag orkade.
Första dagen vill jag försvinna, kom försenad. Öppnade dörren och kände hur alla kollade medlidande på mig.

En ny början? Eller slut.

Jag och ida drogs mer och mer ifrån varandra. Vi insåg att det går inte, vi kan inte fortsätta.
Ida slutade Jensen och gick tillbaka till Birger Sjöber gymnasiet i Vänersborg.
Jag slutade Jensen och sökte till Dahlstiernska. Jag var hemma på veckorna och gjorde inget speciellt.
Jag bara var, det var bara så mycket överallt.
Tillslut kom jag in på Dalhstiernska och där jag är kvar än tack vare Carolin Utter, jag älskar dig.

Men jag har inte slutat gå ..




                    <3

Nu får vi vänta ett år till dessa högtider igen.
Tänk vad mycket vi kommer  igenom detta året?  Så jävla mycket..  day by day.
  Vi borde ta ett kort från och med nu.
Varje dag, heela året.   På just den dagen som är.
365 bilder av 2009. Eller 364 från idag!   Va kul :D
Och så olika delar. Typ månad, årstid. 
 Åh.. jag tänker.. Sommaren!
Jag vill ha sommar.  Harregud..  jag viiill verkligen ha sommar nu.
Jag vill ha en sommarkväll på ingarö, det kan inte bli en bättre sommarkväll :)
Eller en sommarkväll i mellerud..   med sina närmaste.  Guud så mysigt!
En sommarkväll i Göteborg, jaa-aa.  Give me!
Ja säger då det ; sommar sommar sommar. 
Åh!  Vad kul när jag och utter flyttar ihop SNART i mellerud som vi verkligen får ta tag i nu  ^^
Vi kommer ju ha en lägenhetet på sommaren!
Jag har inte ens tänkt så.   hah :) Underbart! 
Jag kommer ägna denna dagen åt att tänka på sommaren så kanske jag blir på lite bättre humör!


 Det är väl alltid så.
På vintern vill man ha sommar, på sommaren kan man inte låta bli att tänka på vintern.
Vi borde njuta av nuet ist!  

jag stryker ett streck över allt
som någonsin sagts
sviker löften & glömmer allt

Igår var en hemsk hemsk dålig kväll
Nyår? ehh

Nytt år - Nya löften.
Det bästa sättet att hålla sitt ord är att inte ge det.

Med löften kommer hopp.
Man säger något och gör det.
Man säger något och hoppas.
Säg något, så jag får hoppas. Så jag får hoppet tillbaka.


Jag har inga förväntningar, inga tankar, inga löften, inga ord om hur nästa år kommer bli.
Saker händer som man inte kan påverka i vilket fall och ingenting blir som man tänkt sig.

Vad firar vi egentligen?  Hela året?
Året betyder ingenting.
Månaderna, veckorna, dagarna, timmarna, minutrarna, sekundrarna, nuet betyder allt.
Ändå lever jag kvar i det som en gång varit.
Firar vi ett år när vi inte ens vet vad det nya året kommer att innebära?
Idag kan vi fira år 2008 om vi vill. Nu vet vi vad vi har att fira om ni nu har något att fira av år 2008.
Om ett år kan jag fira 2009 om det nu skulle visa sig vara ett bra år, vilket jag har svårt att tro.
År 2008 kommer alltid att finnas med mig.

Nyår; 2008
- Gott Nytt År Bea! :D
- Gott nytt år!

Jag visste inte vad det året skulle komma att innebära. Men jag som så många andra firade år 2008.
Det kanske är det som är just det, att inte veta. 
Leva i nuet. Resten är upp till framtiden.

Konstigt liv ändå?

Kanske borde dra till med ett ; hoppas ni får ett Gott Nytt År iaf! ;)



säg inget
gör det bara.

Komkom ta mig härifrån om du kan kom och GÖR MIG TILL EN MAN om du kan...
Jaa, nu sitter jag här och utanför är det den finaste vintermorgonen jag sett på mycket länge!
Det är allt bra att uppskatta saker ibland, även små saker. Don't forget about that -
Rätt som det är kan allt betyda inget. 
Jag väntar på att göra rushen att hoppa in i duschen.
Blev ingen shopping igår det bidde uddevalla och vara med viktor, just a little bit :) 
Idag blir det stan med utter :)  Och!..  och ...  ida :O  Vilken kombination!
Naaaej, det kommer bli grymt :) Man hittar tillbaka till varann förr eller senare. 
Sen ikväll ska jag och utter sola, jag själv ska ha två soltider. Inte hunnit sola så mycket det senaste med julen och allt.
Och självklart vill man vara brun och fin inför nyår! :)

Nu känner jag mig sådär lagom stressad. Dessutom ska jag föra min matdagbok denna veckan.
Dessa läxor... 
Jag ska skriva hela veckan vad jag stoppar i mig till frukost lunch och ja, allt jag äter all day long.
Så let's begin.
Måndag 29/12
Frukost :  En chokladbit, risalamalta och ett glas mjölk.  Och hör sen!
Good start good start... 

Nej nu får jag skynda mig!  
Ha en grym dag! Njuuuuut av vädret my friends ;)

... att jag skall säga hela sanningen och inte förtiga, tillägga eller förändra..."
Så lät det igår i tingsrätten Sal 1 igår när jag vittnade.
Stämningen där inne var så seriös, men stämningen hos mig..  var bara nervös. 
 Jag var nervös från att jag gick upp igår till det att jag satt där inne och berättade från början till slut och förhördes om den kvällen, sjuukt jobbigt. Särskilt med tanke på vart jag satt inne i salen medans alla var runt om och lyssnade.
 Lovar, ville hellre byta plats med Jimmy eller Mohammed just då.
Jaa, som sagt rättegången handlade om en misshandel som hände i somras mellan Jimmy och Mohammed.
Mohammed blev dömd till misshandel och 30 h samhällstjänst och Jimmy fick 1500 kr i skadestånd, vilket är egentligen ingenting med tanke på vad Jimmy gick igenom den kvällen.
Sen var det inte bara Mohammed som slog, nejnej för när Mohammeds vänner såg vad som hände sprang de dit och knuffade ner Jimmy till marken och började slå och sparka honom tills de att han inte alls kunde försvara sig.
Jag behöver inte ens skriva vad jag tycker om det. Jag blir bara så jävla arg.
Jag fick panik den kvällen, men jag gjorde de bästa jag kunde den kvällen iaf.


 
I mitten där vittne sitter, satt jag.  Sjuktjobbigt.
På vänster sida satt Jimmy och hans advokat.  På höger sida  Mohammed och hans advokat.

Men nu är det över, som allt annat som en gång hänt.
Mycket kommer man gå igenom, jag tycker själv att jag gått igenom tillräckligt just nu.
 Igår kom jag fram till en sak...
Jag har märkt att efter Den 10 September har jag väldigt svårt att hantera större saker när det väl händer.
Jag klarar inte av det, jag blir svimfärdig och vill bara försvinna. Jag förändrar mig drastiskt och blir nervös och vet inte vart jag ska ta vägen. Mina händer börjar skaka, hela jag.
Bara en sak som det här, första dagen jag skulle till skolan efter Det hade hänt.
Jag klarade verkligen inte av det,på vägen till skolan ville jag springa därifrån.
Jag var tvungen att stanna och hålla i mig, för att bli något stabil.
Jag vet, visst är de sjukt?
Samma sak hände faktiskt igår, när jag stog i Göteborg och väntade på tåget till Vänersborg.
Det går inte att beskriva, jag trodde verkligen att  jag skulle svimma.
Jag blir så vinglig inombords att jag har svårt att bara stå upp,  och det är då tankarna kommer fram.

Ja, hon har nog rätt.
Hur mycket klarar man av då?
Det blir väl för mycket och mer än jag klarar av iaf.
Det är väl bara en tidsfråga innan jag faktiskt svimmar och försvinner. 
Men jag ju faktiskt gått igenom allt, jag har inte backat för något.
Varför ska jag egentligen? 
Jag har inte valt vad jag gått igenom, ingen kan.
Vi kan inte påverka det.
Vi kan bara välja hur vi ska hantera det.


Vilket jag fortfarande inte vet.



 

Julkullov 
De finns väl inte en som inte längtat till jullovet, or is it?
Men om vi alla tänker efter;  Vad gör vi på loven?
Man pratar nu med sina vänner,
 - Fan va gött med lov!
- Jaa, som fan!
- Vad ska du göra då?
-  Jag?  eeh..jag vet inte ... vad ska du göra?
-  Ne fan jag ska... eh ja får la se  .. 
  Hm..  men.. fan va gött va?! LOV!!

Men vad gör vi på loven?

Det tänker inte jag sitta här och diskutera.
Men jag tycker vi alla borde passa på.
Med att göra något, galet.. sjukt!
Inte de gamla vanliga som vi ändå gör när vi inte har lov.
Något som får oss att verkligen kunna tänka tillbaka på de lovet, och längta till nästa lov och vad som då komma skall.
Många sover väl bort lovdagar, sen kanske det blir fest på kvällen och lite shopping någon dag där också
givetvis.
Men vafan, kom igen.. fantasi ungdomar!
Hitt på nått.

Nu blir det inte så mycket skrivande ikväll.
 Det är en dag imorgon också.
 Hey ?That's right...
Jag avslutar läsåret med en rättegång, mysigt va? :)

Tyvärr så hände det en liten incident i somras.
Kan jag skriva vad och vilka?
Vänta! Jag måste fråga utter om det ...
Så.. näähe, jag kan inte skriva om vilka.


Jag ska vittna.
Så :)   haha, det var väl trevligt att jag delade med mig så mycket om det! 
Åh! Jag som lovade att vara brutalt ärligt om allt, vart tog de vägen?
Okej, jag är huvudvittne. Tyvärr är jag det ända vittnet som ska vara med imorgon eftersom jag var med från början till hemska slut, jag är då liiiite nervös.
Det var då en misshandel som ägde rum.
Mellan två av mina vänner, killar (men dom känner inte varann). Ha,

Rättegången är iaf imorgon klockan eleven.
och det blir ingen julavslutning med julmust och pepparkakor :(

myy carrobarroutterbutter ska med mig, <3  don't you just love her ? ;)
vi får ordna en egen julavslutning när jag är klar där!  wiiiiieee
men nu mina vänner.. är de dags för beatrice att bege sig in i duschen.

keep in touch people;




    ,-  wiiiiiiw 

                                                                 <3  simply the best,

Detta börjar ju bra!
Bara kul att komma igång me blogg :)

Just nu kollar jag på Svenska hjältar, och ja..  vilka hjältar!
Jag blir så stolt :')  haha.
Alla har ju gjort en insats på olika sätt, men jag fastnade för en.
Christoffer Lindhe.
Första gången jag hörde talas om honom var för något år sen, en morgon innan jag skulle till skolan och såg han i GP.
För er som inte vet vad han gått igenom ;
17 år, 15 Juli 2006

"Christoffer Lindhe föll över järnvägsspåret i Varberg mitt i natten.

Han och kompisarna hade åkt från Ulricehamn för att kolla bilar, flygplan och motorcyklar på Wings & Wheels. Christoffer hängde med trots att hans pappa sagt att han inte fick.

Han var trött, lite berusad och ville gå och lägga sig i tältet före sina kompisar. På vägen dit kände sig Christoffer förföljd. Han tog en extrasväng för att komma undan dem som gick bakom.

- Jag tror att jag sprang, snubblade och ramlade över rälsen. Jag tror jag slog huvudet i en sten. Jag hade säkert legat där ett tag när tåget kom, säger han."

Ja, tåget körde över honom.
Trots detta så gav han inte upp och det är väl det som gör han till en hjälte, iaf för mig.

Det får mig att tänka på Ons, 12/11.
Då jag själv tog tåget hem till Göteborg och 50 minuter körde tåget över en man.
Han hade lagt sig på spåret och väntat.
Självmord.
Jag själv blev väldigt illa berörd av det.
Kanske för att döden är något som alltid funnits så nära mig, sen Den 10 september.
En massa tankar man aldrig tror skulle komma upp, blir tankar för varje dag.


Ja, varför vissa gör som det gör kommer många gånger förbli obesvarat.
Men sen kan vi inte döma alla efter deras handlingar, vi vet inte vad andra går igenom.
Det syns inte alltid, men tro mig det finns där.

NU står beaatriicce.blogg.se öppen för mig att skriva i, :D
Länge har jag funderat på detta med blogg, vem vet .. kanske visar det sig vara helt i onödan.
Men syftet med min blogg är inte bara för jag vill att "alla" ska läsa om vad jag har på hjärtat ^^
Nejnej, jag har inte ens några förväntningar på att någon over head taken att kommer läsa.
Men jag måste avskriva mig.
Så när jag ändå finns här nu så har jag kommit fram till att det är lika bra att vara ärlig.
 brutalt ärlig  - om allt
Kanske tar jag en risk.
Många gånger har jag skrivit om saker som jag sen ångrar efter någon timma, och då är jag snabb att radera allt ;)
Nej, det är för privat tänker jag. 
Men nu är det slut med det!
När jag inte vill eller kan prata om det, så får jag åtminstonde skriva om det.
 
Får se om jag lyckas hålla detta.
men tänk om ingen annan läser ? jaa, vad kan jag göra.
Jaa, då kan jag sluta oroa mig om jag skrivit något lite väl för private
eller lagt ut en bild där jag eller någon annan ser förjävlig ut på.
 
Mitt första blogginlägg, I couldn't be more proud :')
& mer ska det bli.

PUSS