beaatriicce

Detta börjar ju bra!
Bara kul att komma igång me blogg :)

Just nu kollar jag på Svenska hjältar, och ja..  vilka hjältar!
Jag blir så stolt :')  haha.
Alla har ju gjort en insats på olika sätt, men jag fastnade för en.
Christoffer Lindhe.
Första gången jag hörde talas om honom var för något år sen, en morgon innan jag skulle till skolan och såg han i GP.
För er som inte vet vad han gått igenom ;
17 år, 15 Juli 2006

"Christoffer Lindhe föll över järnvägsspåret i Varberg mitt i natten.

Han och kompisarna hade åkt från Ulricehamn för att kolla bilar, flygplan och motorcyklar på Wings & Wheels. Christoffer hängde med trots att hans pappa sagt att han inte fick.

Han var trött, lite berusad och ville gå och lägga sig i tältet före sina kompisar. På vägen dit kände sig Christoffer förföljd. Han tog en extrasväng för att komma undan dem som gick bakom.

- Jag tror att jag sprang, snubblade och ramlade över rälsen. Jag tror jag slog huvudet i en sten. Jag hade säkert legat där ett tag när tåget kom, säger han."

Ja, tåget körde över honom.
Trots detta så gav han inte upp och det är väl det som gör han till en hjälte, iaf för mig.

Det får mig att tänka på Ons, 12/11.
Då jag själv tog tåget hem till Göteborg och 50 minuter körde tåget över en man.
Han hade lagt sig på spåret och väntat.
Självmord.
Jag själv blev väldigt illa berörd av det.
Kanske för att döden är något som alltid funnits så nära mig, sen Den 10 september.
En massa tankar man aldrig tror skulle komma upp, blir tankar för varje dag.


Ja, varför vissa gör som det gör kommer många gånger förbli obesvarat.
Men sen kan vi inte döma alla efter deras handlingar, vi vet inte vad andra går igenom.
Det syns inte alltid, men tro mig det finns där.