beaatriicce

idag fyller min allra bästa vän år, johanna <3
det finns verkligen inga ord.
jag kan inte förstå att du inte finns längre och vill inte förstå det. jag vet inte hur eller vad jag ska göra. jag vet verkligen inte...

detta är en dag vi skulle vara glada och fira dig. jag skickar ett sms och skriver grattis och du skulle svara mig, sen skulle ses och göra något tillsammans. så som det ska vara. istället har idag blivit en dag av insikt och ett steg tillbaka in i verkligheten som jag försöker undvika. en dag man inser att du finns verkligen inte kvar här. för du svarar aldrig på mitt sms, och vi ses aldrig...
och det gör ont. det gör så fruktansvärt ont i mig... och jag undrar hur jag ska klara det.
jag sitter med gråten i halsen och panik,ångest,ilska,frustration och med en obeskrivlig sorg. men jag kan inte göra något. jag vågar inte gråta, för jag vågar inte tänka på det, för de skulle förstöra mig, men att aldrig göra det förstör mig inuti,när jag går omkring med dessa känslor varje dag, varje minut, varje sekund. vad ska jag göra? jag dras mellan verklighet och verklighetsflykt. jag gör vad jag kan på dagarna för att komma bort, för att göra annat, tänka på annat. sviker jag dig då?
jag vet inte annars vad jag skulle göra.
men det kommer alltid de stunder då det kommer över mig, att du .. försvunnit och jag får aldrig mer prata med dig. jag kan aldrig mer ringa dig, jag kommer aldrig mer få se dig eller uppleva allt vi hade framför oss. jag får inte växa upp tillsammans med dig. vi kan aldrig göra allt vi lovade varandra, det bröts. bara sådär.
bara sådär...
nej, jag kan faktiskt inte förstå det. inte min johanna?
inte du ...
jag tänker ofta på dig som dig, här, levande.
sen inser jag... johanna, det är du.
min johanna


detta är och kommer alltid att vara din dag
grattis johanna, jag älskar och saknar dig obeskrivligt mycket varje dag <3












jag önskar att allt var en dröm