amen!

jag är tillbakaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
blev inte mycket till fika ikväll. jag la mig i sängen, somna. vakna av att mamma öppna dörren och bara.. glodde på mig. haha, sen hörde jag ett viskande : beatrice.... beatrice....
och en hand på mitt ben
-jaa...
-jag går och lägger mig nu, klockan är tio.
- okej.

de va det. hejdå.
så jag gick upp, hungrig. inte ätit någon mat idag, så ställde mig och gjorde köttbullar och penns, eller pennes?
för mig var det vanliga hederliga makaroner. dock glutenfria!
och vi alla vid detta laget vet att mina kökskunskaper inte är det bästa. börja med att jag börja bråka med mamma, för jag visste inte hur mycket vatten och hur mycket makaroner. sen när jag väl hällde i vatten i kastrullen, så hällde jag i makaronerna direkt. inte bra. så jag fick ta ut dom, lägga i en skål. sen när de börja koka hällde ja i dom igen plus lite till som blev väldigt mycket för jag tappa kontrollen över förpackningen. så då fick jag ta ur ännu mer och slänga de som blev över, för de blev ju klibbiga.
MEN slutresultatet mina vänner!  Mmmmmmmmmmmmmmm :)
jag rev ost och tog över så de smälte över mina pennes! och aromat , och fyyy vad GOTT!

så japp... min mat de!
de va de. nu är den uppäten.
up eaten.... eaten up.
lalalalaLALALA! halllelujaaaaah
åh livets ord :) dom är grymma ska ni veta.
har jag ens nämnt att jag och frida var där? har jag? svara!
vi har varit där i alla fall. låtarna de sjunger är såååå fina. frida spela in på sin mobil och jag vill bara lyssna om och om igeeeeeeeeeen på den låten. hur går den nu igen?
lala... du behagar mig! lalaa.. du behagar mig! hm.. det är det ända jag kan att någon behagar mig.
behagar vilket ord, be och hagar. hagar, vilket hemskt namn! tänk på en äldre ensam hemsk man.. Hagar.
det var ett intressant besök ska ni veta. stod där bland en massa händer i luften och människor som gunga fram och tillbaka och blunda och sa : amen ... hallelujah!  amen!    amen! hallelujah!
och där stod vi mitt i gröten, förskräckta, paralyserade... och iakttog dessa människor runt omkring oss.
efter gudstjänsten kom folk fram och prata och en yngre man som sjöng i bandet bjöd med oss där alla fika och han betala för allt. så ska det vara! jappjapp
vi å våra utmaningar. snart går det väl över till något annat än att bara vara en utmaning.
snart står jag där med händerna i luften och gungar sakta blundandes och säger : amen .. hallelujah!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0