beaatriicce

Liiiiiiiiiite störande.
Jag gick upp sju, va beredd att vara i stan halv nio. Men messar ändå Frida i ren vana: Orkar vi verkligen idag?
Hon svara : Ja, haha. Men vi kan börja tio.
Och nu kan vi börja elva.

Och nu ska vi inte börja alls.
ha ha

SKA JAG BERÄTTA EN SJUKT ÄCKLIG SAK SOM HÄNDE IGÅR KVÄLL?
JAAAAAAAA!!!
Okej? Lugna er... gud? ...

Jag och Soria fick en riktigt riktigt riktigt dålig ide. Eller hon fick det! Och jag gav med mig tillslut och sa ja.
Vi skulle ut och cykla. Tio på kvällen. Idioti? Ja.
Och nu är det så att jag bor jättenära en stor skog och där finns en väg där folk alltid går och cyklar (dock inte tio på kvällen.) Vi begav oss, ut vid skogen typ. Och ingen av oss tänkte vidare på att det var mörkt och bredvid oss var en stor mörk skog. Men de börja riktigt bra, va härligt att komma ut och cykla, var flera år sen jag cykla faktiskt. Men det gick bra! Vi cykla bredvid varandra hela tiden en lång bit också tills vi kom ut på vägen en längre bit bort, eller en cykelväg bredvid bilvägen. Så vi cykla och prata och skratta. Så bestämde vi oss att det är bäst att cykla tillbaka...
Så vi kommer in vid vägen i skogen igen. Och helt plötsligt hör Soria något konstigt ljud och blir tyst, då blir jag tyst och hör detta... SJUKA LJUD!
Just där vi hörde de fanns det en brunn, en grå med typ.. träplankor över?
Och jag tyckte att de lät där ifrån, de lät som något jag aldrig hört förut. Jag lovar, de lät som något riktigt riktigt sjukt. Typ helt jätteljust ljud sen mörkt sen som ett knarr typ som ngn som går på plankor, och och som en röst UTE I SKOGEN! Som en flickas skrik. Så vi fick panik och börja skrika och jag cykla fort som fan, men då va inte Soria lika snabb så hon skrek på mig att vänta hahaha. Så ja stanna snabbt o sa : MEN SORIA SKYNDA! Så hon skynda. Men de va inte över.. vi va fortfarande i skogen. Så lugna vi oss och vi börja sjunga för att inte hör ngt med, så då börja jag sjunga : Nu är de jul igen, måste sett sjukt ut ? Haha.
Men de värsta kommer typ 50 meter fram. En syn som jag ALDRIG kommer glömma.
Vi cykla förbi en skola, och börja prata om den bara för att prata om något för vi va så rädda.
Så tittar jag upp på skolan medans Soria pratar med mig, och jag ljuger inte nu.
Jag vet vad jag såg!
Men jag våga inte säga något till Soria just då, för då skulle jag skrämma upp båda. Jag blev typ, aa den känslan. De vred sig i hela magen medan jag tittade och jag kunde inte ta bort blicken.

Innan jag skriver vad jag såg kan ni skeptiska idioter sluta läsa. Och jag vill inte höra ngt : Men halllåå.. de kunde varit vad som helst. För ni var ens där. Men det var jag.
Jag tittade upp på skolan och det fanns massa fönster och sen en dörr med fönster in och då kolla jag där medan vi cykla förbi. Där inne vid dörren ser jag ett ansikte.
Som att någon stod och stirrade på oss och var helt stilla. Aldrig har jag sett något hemskare.
Ett blekt ansikte och den var helt stilla.

Jag inbilla mig att det var något annat, som kanske en klädhängare eller vad som helst?
Men medan vi cyklade fram så var det några sekunder och jag kunde inte släppa blicken på de som såg ut att titta ut på oss. Skolan låg uppe på en backe så vi var inte precis bredvid. Alltså...
Sen berätta jag för Soria när vi var framme vid lägenheten och gissa om hon blev rädd.
Så för att försäkra oss ska vi gå dit när det är ljust och se om det står någon klädhängare där eller inte.
Mm, spännande ? Twins äventyr!

Åhgud, nu har jag skrivit mycket.
Det får räcka nu.
Hajhaj!