beaatriicce

vad är de med att när man är full ska man berätta för alla i sin omgivning hur mycket man älskar dom? hur mycket du betyder, hur mycket jag tänker på dig, vad snygg du är, jag är kär i dig.
idioti. man säger för mycket för man är så caught up in the moment.
jag vänta på vagnen förut när jag gick från viktor och där satt som vanligt, två alkolister. de sitter alltid där på förmiddagen när jag kommer från viktor, alltid. och de börja prata om hur bra vänner de är och, " du e fan min enda vän ja kan snacka med"
- "jajaja, fan de e så dåligt me bra vänner" svarade han då.
då kom jag in och satte mig mellan och sa "fan, ni e mina bästa vänner!"
och då sa dom : dra åt helvete.

eller inte.
men visst är det väl så. men det var inga vanliga alkisar. de såg så fruktansvärt snälla ut. särskilt en, nästan blyg för att jag stod där. hans vän tog upp en spritflaska och gav honom och när jag då titta dit så kolla han på mig snabbt när han tog emot den, och såg på mig uppgivet och sorgset som att han ursäktade sig själv. sen höll han i den som att han inte riktigt våga öppna den eller inte. men han gjorde det, diskret. så satt de båda i tystnad med rak rygg och betraktade omgivningen i sina tankar. så kom min vagn och jag förvann, och likaså så dem.

jo men alla är vi människor. jag tycker det är fult att kalla dem för alkisar/alkolister? de låter så dömande.
"ah, men han är alkis."   "vaa, men gud." 
nej han är människa precis som oss.

värst vad jag blev blödig!   HAH, fan.. idioter!... hm.
äh, ska gå och göra frukost, sen in i duschen.