beaatriicce

NEMEN haj!
Här sitter jag på balkongen och andas in hösten, så wonderbart.
Lyssnar på klubbland med Håkanbråkan :)  den blir då aldrig dålig
en två tre fyr, la la la lalalalalalallalalalalala
o när alla clownerna, ohho.. åh åh! har gått från jobben, så visar fåglarna i träden. de finns! ingen poäng i å va fri längre.    yes, klubbland är en favorit.

En ny vecka har inletts, vad ska vi göra åt de?
Ingenting. Just de, ingenting.
Jag stör mig på folk som är nöjda och allmänt glada för ingenting, de mår bra helt enkelt. De bryr sig inte om något annat än de som de själva har, de promenerar runt och gör inget för att dölja att "jag mår så jävla bra, jag bryr mig inte om något annat, för jag mår bra. Folk kan glo folk kan stirra, men JAG ÄR JAG!"
Jag hatar såna personer. Såna finns de gott om där ute i världen! Så sent som igår träffade jag på en idiot.
Satt på ett ställe med Carro, hon låg ner och gjorde ett försök att sova. Själv satt jag och ... jag satt bara. Folk kom och gick förbi precis som de ville, beroende på personen visa jag ett måttligt intresse. Så kom de en jävel.. en jävla jävel.
Mörkt hår, lite rufsigt. Kan ha varit i 27års-åldern. Han hade skjorta, slitna jeans, väska.
Så kom han förbi och jag såg direkt att där har vi en sådan person, en nöjding. En drömmande människa. Han hade dedär löjliga uttrycket, som inte lurar någon btw! Att inte en fluga skulle kunna störa honom. Nej, han hade ett fånigt leende på läpparna och med lata men nöjda steg tog han sig fram.
Då .. efter fyra steg gjorde han de. Han börjdade att vissla.  Vissla för sig själv. Medveten om att hela Sverige hör, men han fortsatte.... han gick med glada steg och vissla en egenkomponerad melodi. Idiot säger jag.
Där drar jag gränsen. Nöjda visselpersoner, ppft.  Dra åt pipsvängen!

Men de spelar ingen roll, hade jag kastat mig upp och skrikit åt honom. Inte fan hade han märkt mig. 
Han hade levt vidare sitt visslande liv...  Men vad fel de har, nöjdingarna. Ingen människa kan vara så glad? Så nöjda. De lever ett inbillat liv, ett spelat liv. Såna personer skulle vara med om en tragedi. Då skulle de veta hur de är att leva i något som kallas VERKLIGHETEN!

Ja håkan har rätt, sluta drömma om de ljuva livet. vi kommer aldrig va med om deee!

Så ... :) Nu fick jag ur mig det.
Dags att besöka Göteborgs stad. Kanske kör jag till med en vissling på vägen?  Med händerna i fickorna, och sparkar till en och en annan sten på vägen, glatt. Åh kom igen beeeaaa, kom igeeeeen.. ja kom igeeeeeeen.
Vad skulle jag annars göra?