11 November 2009 / Själsfrände?
Nu ska jag berätta en sak jag helt glömt bört här i dagarna!
I fredags efter skolan, skulle jag bevisa min vuxenhet genom att göra: ett ärende på banken. Kan de bli mer vuxet? Skulle inte tro de va.
Anyway. Jag hade med mig Johanna som stöd.
Vi satt och väntade i några år, tror det var runt 17 nr före mitt. Så kommer det in en man, jo... Man kunde se att han var lite speciell! Han gick runt letade efter en bra plats att sitta på. Han kommer fram till Johanna och den som sitter bredvid Johanna och undrar om de kan göra lite plats för honom. Jovisst, de flyttar på sina väskor och han slår sig ner. Yes, han slog sig ner, en rak höger!
Hm...
Vi sitter där, jag och Johanna småpratar om allt möjligt. Så efter en bra stund säger jag till Johanna :
"Åååh.. jag har ont i magen... "
Då ser jag hur denna man bredvid Johanna lutar sig fram och tittar på mig.
"Jasså, är de du som har ont i magen?" Säger han. Som att någon polett skulle ha trillat ner!
Idiot.
"Ja.. " Säger jag osäkert och ger han ett nervöst leende.
"Jag tyckte la att någon hade ont i magen! Men kunde inte riktigt känna vem."
Innan jag hann svara fortstatte han ...
"Ja, asså jag känner själar dåva. Jag känner folk i min omgivning genom deras själar. Och ja tyckte att de va någon som hade ont i magen!
Va fan snackar han om?
Där fick han två invandrarkillars uppmärksamhet som satt bredvid mig, som nu vände blicken mot mannen.
"Jaha... he... he." Svarar jag förvirrad som jag va.
"Men dö.. du ska se att de går över strax." Säger han stolt.
"Okej... va.... bra ... Hm. " Svarade jag.
Va e dehär? Känna själar? Skulle jag tro på honom?
Ja kanske... De finns då människor för allt!
Mm en eftermiddag på banken kan bli så mycket mer!
Så ta erat pick och pack och fly till närmsta bank.
För där sitter en man och bara väntar på att få känna din själ.
De lät inte riktigt som jag hade tänkt mig... Men de gör iof ingenting.
Jag tänker på idioter i idol ex. som vill sjunga och visa vad de går för, trots att de inte går alls.
Då sätter de igång. lalalalala
Ju längre tiden går desto mer ser de hur juryns hopp slocknar och tröttheten i deras ögon som utvecklas mer och mer för varje ton de tar.
Sången är klar. De förväntar sig ett jublande! Men ser att allt står inte rätt till. Varför undrar de? Så de drar till med en snabb ursäkt : Oj... Ja, jo jag är ju lite förskyld nu som ni kanske märker.
Så fan att du e! Skulle man svara.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med det. Kanske bara ta upp mer av eran fritid.
Men vad har ni annars att göra? Ingenting. Ni ska väl snart sova?
Jag med. Lika bra, vi flyr från verkligheten!
ÄR NI MED MIG?
JAAAAAAAA!
JAG HÖRDE INTE?
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
EN GÅNG TILL!
...
Hallå?
._.
Inte?
....
Okej... godnatt då.
I fredags efter skolan, skulle jag bevisa min vuxenhet genom att göra: ett ärende på banken. Kan de bli mer vuxet? Skulle inte tro de va.
Anyway. Jag hade med mig Johanna som stöd.
Vi satt och väntade i några år, tror det var runt 17 nr före mitt. Så kommer det in en man, jo... Man kunde se att han var lite speciell! Han gick runt letade efter en bra plats att sitta på. Han kommer fram till Johanna och den som sitter bredvid Johanna och undrar om de kan göra lite plats för honom. Jovisst, de flyttar på sina väskor och han slår sig ner. Yes, han slog sig ner, en rak höger!
Hm...
Vi sitter där, jag och Johanna småpratar om allt möjligt. Så efter en bra stund säger jag till Johanna :
"Åååh.. jag har ont i magen... "
Då ser jag hur denna man bredvid Johanna lutar sig fram och tittar på mig.
"Jasså, är de du som har ont i magen?" Säger han. Som att någon polett skulle ha trillat ner!
Idiot.
"Ja.. " Säger jag osäkert och ger han ett nervöst leende.
"Jag tyckte la att någon hade ont i magen! Men kunde inte riktigt känna vem."
Innan jag hann svara fortstatte han ...
"Ja, asså jag känner själar dåva. Jag känner folk i min omgivning genom deras själar. Och ja tyckte att de va någon som hade ont i magen!
Va fan snackar han om?
Där fick han två invandrarkillars uppmärksamhet som satt bredvid mig, som nu vände blicken mot mannen.
"Jaha... he... he." Svarar jag förvirrad som jag va.
"Men dö.. du ska se att de går över strax." Säger han stolt.
"Okej... va.... bra ... Hm. " Svarade jag.
Va e dehär? Känna själar? Skulle jag tro på honom?
Ja kanske... De finns då människor för allt!
Mm en eftermiddag på banken kan bli så mycket mer!
Så ta erat pick och pack och fly till närmsta bank.
För där sitter en man och bara väntar på att få känna din själ.
De lät inte riktigt som jag hade tänkt mig... Men de gör iof ingenting.
Jag tänker på idioter i idol ex. som vill sjunga och visa vad de går för, trots att de inte går alls.
Då sätter de igång. lalalalala
Ju längre tiden går desto mer ser de hur juryns hopp slocknar och tröttheten i deras ögon som utvecklas mer och mer för varje ton de tar.
Sången är klar. De förväntar sig ett jublande! Men ser att allt står inte rätt till. Varför undrar de? Så de drar till med en snabb ursäkt : Oj... Ja, jo jag är ju lite förskyld nu som ni kanske märker.
Så fan att du e! Skulle man svara.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med det. Kanske bara ta upp mer av eran fritid.
Men vad har ni annars att göra? Ingenting. Ni ska väl snart sova?
Jag med. Lika bra, vi flyr från verkligheten!
ÄR NI MED MIG?
JAAAAAAAA!
JAG HÖRDE INTE?
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
EN GÅNG TILL!
...
Hallå?
._.
Inte?
....
Okej... godnatt då.
Kommentarer
Trackback
