Hundrade inlägget!
Heter det hundrade? Detta är iaf mitt hundrade inlägg! :D
Ska jag gråta av stolthet? Ska jag säga grattis till mig? Ska jag krama mig? Ska jag köpa en present?
VAD SKA JAG GÖRA?
Det började en fotbollsmatch klockan 6 ikväll här i Göteborg och jag fastande lite för den.
Unga killar i kanske tio/elvaårsåldern.
Klockan var halv 6 och uppvärmningen började.
De sprang två varv runt planen utom den som halkade efter och klagade över knäont efter första varvet men jag tror han var utmattad, säkert har han dragit den ursäkten flera gånger.
En annan kille stog vid sidan om planen och såg ut att vara ensammast i världen där han stog lutandes mot staketet och tittade ner på gräset. Så kom tränaren och de började prata, han gav honom en värmande hand på axeln och killen gick med tränaren över planen. De andra hade redan börjat öva skott mot målvakten när tränaren gick över med killen och en av killarna som värmde upp stannade upp och tittade på killen som för att se vad det var med honom. Han sa inget till killen, tittade i kanske tre sekunder och vände sig sin tillbaka till lagkompisarna och fortsatte att värma upp.
De andra laget hade begett sig mot vattenflaskorna, verkligen hela laget.
Alla började dricka och de såg ut som att en av killarna var en riktig ledargestalt för några av lagkamraterna. Så fort denna "ledaren" drack, drack dessa killar. När han slutade stog killarna runt om och visste inte om de skulle ställa ner flaskan eller inte, så drack han igen och de tog upp vattenflaskan och drack ännu mer. Så slutade han, även de. Så blev de osäkra igen och visste inte om det skulle lägga av, så drack han igen och de fortsatte att dricka.
Precis innan matchen hade börjat stod båda lagen i en ring med armarna på varandras axlar och tittade ner på gräset som var innanför ringen. Det såg så väldigt grabbigt ut, ändå är det bara småkillar.
Man hörde båda lagen utrbrista en kort ramsa och sen skrek de ut lagets namn och splittrades ut på planen för att placera sig.
Lagkaptenen från båda lagen gick fram mot domaren och skakade hand.
Matchen började och killarna sprang fram och tillbaka
Jag började störa mig smått på att det gick inte två sekunder utan att någon i laget skrek : Kom igen nu! Kom igen gubbar! Kämpa!
Vadå gubbar? Ni är TIO år gamla, pojkar!
Allt verkade så macho.
Så kom en tanke om att de skulle sluta skrika mot varann. Det skulle väl vara rätt dumt.
En fotbollsmatch i tystnad.
Ingen säger något, de bara spelar på.
Ingen säger något, alla spelar med och går vidare.
Ska jag gråta av stolthet? Ska jag säga grattis till mig? Ska jag krama mig? Ska jag köpa en present?
VAD SKA JAG GÖRA?
Det började en fotbollsmatch klockan 6 ikväll här i Göteborg och jag fastande lite för den.
Unga killar i kanske tio/elvaårsåldern.
Klockan var halv 6 och uppvärmningen började.
De sprang två varv runt planen utom den som halkade efter och klagade över knäont efter första varvet men jag tror han var utmattad, säkert har han dragit den ursäkten flera gånger.
En annan kille stog vid sidan om planen och såg ut att vara ensammast i världen där han stog lutandes mot staketet och tittade ner på gräset. Så kom tränaren och de började prata, han gav honom en värmande hand på axeln och killen gick med tränaren över planen. De andra hade redan börjat öva skott mot målvakten när tränaren gick över med killen och en av killarna som värmde upp stannade upp och tittade på killen som för att se vad det var med honom. Han sa inget till killen, tittade i kanske tre sekunder och vände sig sin tillbaka till lagkompisarna och fortsatte att värma upp.
De andra laget hade begett sig mot vattenflaskorna, verkligen hela laget.
Alla började dricka och de såg ut som att en av killarna var en riktig ledargestalt för några av lagkamraterna. Så fort denna "ledaren" drack, drack dessa killar. När han slutade stog killarna runt om och visste inte om de skulle ställa ner flaskan eller inte, så drack han igen och de tog upp vattenflaskan och drack ännu mer. Så slutade han, även de. Så blev de osäkra igen och visste inte om det skulle lägga av, så drack han igen och de fortsatte att dricka.
Precis innan matchen hade börjat stod båda lagen i en ring med armarna på varandras axlar och tittade ner på gräset som var innanför ringen. Det såg så väldigt grabbigt ut, ändå är det bara småkillar.
Man hörde båda lagen utrbrista en kort ramsa och sen skrek de ut lagets namn och splittrades ut på planen för att placera sig.
Lagkaptenen från båda lagen gick fram mot domaren och skakade hand.
Matchen började och killarna sprang fram och tillbaka
Jag började störa mig smått på att det gick inte två sekunder utan att någon i laget skrek : Kom igen nu! Kom igen gubbar! Kämpa!
Vadå gubbar? Ni är TIO år gamla, pojkar!
Allt verkade så macho.
Så kom en tanke om att de skulle sluta skrika mot varann. Det skulle väl vara rätt dumt.
En fotbollsmatch i tystnad.
Ingen säger något, de bara spelar på.
Ingen säger något, alla spelar med och går vidare.
Kommentarer
Trackback
