Söndag - Jobbigare än värre.
JAG vill aldrig mer tänka på igår.
Så jag skriver istället.
Jag jobbade alltså igår och började klockan halv ett.
Vaknade till ett grått regnmulet väder, "kommer nog bli en lugn dag idag." trodde jag ...
Beger mig med bussen, färjan över till Öckerö. Sen står jag och väntar på bussen, blev tvungen att fråga om vart den kommer då jag aldrig åkt dit med buss utan alltid med bil. Där! Bussen kommer ... Okej, nu måste jag fråga vart jag ska gå av.
" Hej, du jag ska av i Öckerö hamn, men jag vet inte riktigt vart det är? "
"Okej! Ja, men då stannar jag bara där du ska av, sätt dig bara här i närheten så jag inte glömmer av!"
"Okej, tack!"
Jag satte mig längst fram, och mina tankar är om just hur nära jag sitter.
Det var jag och en till passagerare och jag sitter längst fram. Fyfan, jag sitter nästan bredvid honom.
Så vi åker... och åker.... och åker... förbi hamnen? :s ....fortsätter... ännu längre...längre..
Jag kollar på klockan, men herregud! Jag skulle vara framme för en kvart sen!
"Ursäkta, men har vi inte åkt förbi??"
"Jo.. jag glömde."
JAG GLÖMDE?!!!! DU GLÖÖÖMDE?!!!!!!!!!!
Inget ursäkta här inte! högfärdiga idiot Nej, jag får gå av och GÅ därifrån.
Hitta mig fram på Öckerö, jo... de blir nog lätt.
Jag gick mina tusen mil och tillslut var jag framme. Utanför står restuarangägaren och plockar ut stolarna m.m
Jag kommer fram och ursäktar mig för att jag kom försent men förklarade klart och tydligt anledningen men i mina förklaringar ser jag på honom att han är inte på humör för detta.
Till svar får jag : Jaha, men de är väl bättre att börja jobba istället nu för att prata.
"Aha.... " svarade jag kort.
"Eller?"
"Mm"... tittade inte ens på honom, gick bara in och började jobba. Fan vad jag inte vill jobba här.
Iriiterad som han var kommer han fram till mig och ber mig att gå upp till blomsteraffären och fråga varenda EN vem det är som parkerat den silvriga bilen på vår parkering, för han har ingen chans att lasta ut med den bilen i vägen.
Jag går upp till affären och frågar : Ursäkte, vem är det som parkerat den silvriga bilen?
Olika svar kommer i mun på varandra.
"Nej inte är de vi, vi hade cyklar höhö" OCH?
Jag lyckades väcka allas nyfikenhet då alla ställer sig vid fönstret för att se vad det är frågan om.
Då går jag bakom affären och frågar, ursäkta är de ni som parkerat den silvriga bilen?
"Ja! Ja de är jag!" Säger en klen man i åtsittande cykelbyxor (konstigt nog?)
Han springer iväg och där står min arbetsledare och han kunde inte vara mer irriterad...
Pinsamt var ordet.
Men tydligen har min arbetsledare haft en liten dust med denna cykel man... för tre år sen!
Fast det vill inte min chef glömma, nånsin!
Tillbaka till arbetet.
Då kommer bombnedslaget...
Två kvinnor kommer in och hälsar glatt på mig och kommer fram och berättar vad de har på hjärtat.
"Jo de är så att en av mina vänninor var här och åt igår."
"Jaha? :) "
" Ja och berättade lite om detta stället, så vi hade tänkt att äta här lite senare. "
"Okej, vad trevligt!"
"Ja :) Men det är så att vi är här för fotbollscupen här på Öckerö, så vi tänkte bara kolla om det är oker för vi är några stycken. "
"Jaja, självklart" Hur många är ni? "
"Vi är omkring 50 stycken."
NEJ.
