Tisdag - Jag öppnar en dörr.
Nu har jag en kaka i ugnen.
Inte en bulle.
En simpel sockerkaka för att förgylla mina sista dagar med gluten.
Vet :/ inte bra att proppa i sig nu med mjöl & allt när jag vet att det faktiskt skadar & har skadat min kropp hela livet.
Men en sockerkaka gör ingen skillnad? & imorn ligger jag på sahlgrenska....
Jag gjorde tyvärr och medvetet misstaget att spara massa smet i skålen innan jag körde in kakan i ugnen.
Så jag är illamående och väldigt mätt. Lite rädd också... Men jag har aldrig oroat mig förut, iof för att jag aldrig haft något att oroa mig för? Nu har jag det, men vafään... mjöl, ge mig en chans!
Idag har dagen varit utomhus. Johanna kom tidigt imorse, det var riktigt mysigt faktiskt.
Vi chilla ner oss i soffan och kolla på Animal Planet, och jag fick mig en tankeställare...
Panda... där har vi det. Det är husdjuret för mig!
Vi åkte in till stan vid två för jag hade affärer att sköta. Att skjuta.
Sen köpte jag ett klädtyg av inte dess like, så våckert att det kan få Magnus Betner att gråta.
Sen kom David. han gör min dag. Satt i timmar med ett koppar te på vårt vanliga café och över oss flög en fe som skrattade he-he.
och som vanligt slutar det i att jag får träningsvärk i kinderna, jag ljuger inte, jag får faktiskt ont. så mycket skrattar jag. måste ta en paus då & då och låta mina kinder vila... men de tar inte långa stunden förrän jag är tillbaka på ruta ett igen.
jo, rolig är han nog. det är jag med! HAN SKRATTADE MED! mest åt sig själv ...
självgoda fjant.
nej, han är grym. verkligen! och jag försöker att säga det till honom, att han är speciell och han kommer gå långt. som vanligt avfärdar han det med att leda in samtalet på något annat, snabbt! så han inte hinner ta in komplimangen.
hoppas han läser detta nu så han skäms riktigt mycket : David, du är bäst! U-N-D-E-R-B-A-R . du är en av ytterst få som får mig skratta så mycket, och jag tror det var ödet att muhamer förde oss samman (hahahahahahaha) den dagen DU adda mig.
japp... det jag vill komma fram till är att David är en mycket mycket bra vän och jag är glad för allt han gjort som gett mig så himla mycket.
SÅ nu räcker de, jag ska inte bli blödig här inte. pfft! skitsnack.. ja klarar mig själv!
tack
Inte en bulle.
En simpel sockerkaka för att förgylla mina sista dagar med gluten.
Vet :/ inte bra att proppa i sig nu med mjöl & allt när jag vet att det faktiskt skadar & har skadat min kropp hela livet.
Men en sockerkaka gör ingen skillnad? & imorn ligger jag på sahlgrenska....
Jag gjorde tyvärr och medvetet misstaget att spara massa smet i skålen innan jag körde in kakan i ugnen.
Så jag är illamående och väldigt mätt. Lite rädd också... Men jag har aldrig oroat mig förut, iof för att jag aldrig haft något att oroa mig för? Nu har jag det, men vafään... mjöl, ge mig en chans!
Idag har dagen varit utomhus. Johanna kom tidigt imorse, det var riktigt mysigt faktiskt.
Vi chilla ner oss i soffan och kolla på Animal Planet, och jag fick mig en tankeställare...
Panda... där har vi det. Det är husdjuret för mig!
Vi åkte in till stan vid två för jag hade affärer att sköta. Att skjuta.
Sen köpte jag ett klädtyg av inte dess like, så våckert att det kan få Magnus Betner att gråta.
Sen kom David. han gör min dag. Satt i timmar med ett koppar te på vårt vanliga café och över oss flög en fe som skrattade he-he.
och som vanligt slutar det i att jag får träningsvärk i kinderna, jag ljuger inte, jag får faktiskt ont. så mycket skrattar jag. måste ta en paus då & då och låta mina kinder vila... men de tar inte långa stunden förrän jag är tillbaka på ruta ett igen.
jo, rolig är han nog. det är jag med! HAN SKRATTADE MED! mest åt sig själv ...
självgoda fjant.
nej, han är grym. verkligen! och jag försöker att säga det till honom, att han är speciell och han kommer gå långt. som vanligt avfärdar han det med att leda in samtalet på något annat, snabbt! så han inte hinner ta in komplimangen.
hoppas han läser detta nu så han skäms riktigt mycket : David, du är bäst! U-N-D-E-R-B-A-R . du är en av ytterst få som får mig skratta så mycket, och jag tror det var ödet att muhamer förde oss samman (hahahahahahaha) den dagen DU adda mig.
japp... det jag vill komma fram till är att David är en mycket mycket bra vän och jag är glad för allt han gjort som gett mig så himla mycket.
SÅ nu räcker de, jag ska inte bli blödig här inte. pfft! skitsnack.. ja klarar mig själv!
tack
Kommentarer
Trackback
