Måndag 20 Juli - Bästa Beatrice Lisa Marina Johanna.
Ni läste rätt.
Jag har råkat ut för det. Jag bär på det med.
Jag tror jag minns första gången ... jag råkade ut för något som fick mig efteråt att undra : Vad fan var det där?
Jag bodde hemma i Grinstad. Vaknade mitt i natten av fruktansvärd magont, fruktansvärd!
Tänk er, (tjejer) mensvärk fast ... 10000000 gånger värre! Mm, svårt att tro att jag överlevt det!
Jag kunde inte gå normalt då magen krampade hela tiden, jag hade ingen ork så jag blev liggandes på hallgolvet kallsvettig. Jag försökte ropa på pappa men jag fick inte fram något ljud, jag var helt utmattad.
En annan gång.
Här hemma hos mamma hade vi precis ätit pastasallad, och jag hatade det.
Jag mådde illa hela kvällen efter det.
Morgonen därpå vaknade jag av fruktansvärd magont, fruktansvärd!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men illamåendet gjorde sig bara mer och mer och jag begav mig till toan. Jag blir hur varm som helst även fast jag bara har på mig t-shirt som jag sov i, samtidigt som jag fryser.. fryser så fruktansvärt mycket. Rätt som det är spyr jag ut hela mig känns det som. Efteråt ska jag gå ut men känner denna utmattningen igen, jag är helt förstörd och svimmar i TV- rummet. Mamma hittar mig och får panik, jag vaknar upp men orkar inte röra mig.
Mamma trodde att det var magsjuka. Jag var inte lika säker på det.
Men det fortsätter... det har börjat och det slutar aldrig. Det återkommer månad efter månad.
Sist var för tre veckor sen, och jag bad till Gud att det skulle sluta göra så JÄVLA ont!
Det vi kom att tänka på sist var att kvällen innan hade jag ätit tre varma mackor, vitt bröd.
Och att alla gånger det hänt mig har jag ätit något mycket av det som har mjöl och allt i. Pasta, bröd osv...
Mamma misstänkte att det är gluten. Men jag tror inte på det, jag har ätit det i hela mitt liv!
Vi gick tillsut för två veckor sen till vårdcentralen och jag tog blodprov.
Idag fick jag svar och :
Bästa Beatrice Lisa Marina Johanna!
Dina prover vsar att du har glutenintolerans, liksom din syster.
Det trodde jag aldrig.. aldrig att jag kunde tro på det.
Det värsta är att vi upptäckte det så sent att min kropp hunnit ta många smällar ska ni veta. Kan inte föreställa mig hur mycket det tagit på min stackars kropp.
De upptäckte det rätt tidigt på min syster. Det är det konstiga. Jag läste lit eom det på internet och det står att detta är ärftligt, men vi kan inte komma på ngon i släkten som har det?
Dock har min syster Emelie det, och nu visar det sig... att även jag har det.
Vad gör jag nu?
Ska jag aldrig mer få njuta av ... livets goda.
Det som slog mig är att jag kommer aldrig mer få äta pannkakor.
Mina älskade torsdagar, med pannkakor.
Jag skriver som jag skrev i min bilddagbok.
Mitt liv är över, ännu en gång.
När är allt över?
Jag har råkat ut för det. Jag bär på det med.
Jag tror jag minns första gången ... jag råkade ut för något som fick mig efteråt att undra : Vad fan var det där?
Jag bodde hemma i Grinstad. Vaknade mitt i natten av fruktansvärd magont, fruktansvärd!
Tänk er, (tjejer) mensvärk fast ... 10000000 gånger värre! Mm, svårt att tro att jag överlevt det!
Jag kunde inte gå normalt då magen krampade hela tiden, jag hade ingen ork så jag blev liggandes på hallgolvet kallsvettig. Jag försökte ropa på pappa men jag fick inte fram något ljud, jag var helt utmattad.
En annan gång.
Här hemma hos mamma hade vi precis ätit pastasallad, och jag hatade det.
Jag mådde illa hela kvällen efter det.
Morgonen därpå vaknade jag av fruktansvärd magont, fruktansvärd!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men illamåendet gjorde sig bara mer och mer och jag begav mig till toan. Jag blir hur varm som helst även fast jag bara har på mig t-shirt som jag sov i, samtidigt som jag fryser.. fryser så fruktansvärt mycket. Rätt som det är spyr jag ut hela mig känns det som. Efteråt ska jag gå ut men känner denna utmattningen igen, jag är helt förstörd och svimmar i TV- rummet. Mamma hittar mig och får panik, jag vaknar upp men orkar inte röra mig.
Mamma trodde att det var magsjuka. Jag var inte lika säker på det.
Men det fortsätter... det har börjat och det slutar aldrig. Det återkommer månad efter månad.
Sist var för tre veckor sen, och jag bad till Gud att det skulle sluta göra så JÄVLA ont!
Det vi kom att tänka på sist var att kvällen innan hade jag ätit tre varma mackor, vitt bröd.
Och att alla gånger det hänt mig har jag ätit något mycket av det som har mjöl och allt i. Pasta, bröd osv...
Mamma misstänkte att det är gluten. Men jag tror inte på det, jag har ätit det i hela mitt liv!
Vi gick tillsut för två veckor sen till vårdcentralen och jag tog blodprov.
Idag fick jag svar och :
Bästa Beatrice Lisa Marina Johanna!
Dina prover vsar att du har glutenintolerans, liksom din syster.
Det trodde jag aldrig.. aldrig att jag kunde tro på det.
Det värsta är att vi upptäckte det så sent att min kropp hunnit ta många smällar ska ni veta. Kan inte föreställa mig hur mycket det tagit på min stackars kropp.
De upptäckte det rätt tidigt på min syster. Det är det konstiga. Jag läste lit eom det på internet och det står att detta är ärftligt, men vi kan inte komma på ngon i släkten som har det?
Dock har min syster Emelie det, och nu visar det sig... att även jag har det.
Vad gör jag nu?
Ska jag aldrig mer få njuta av ... livets goda.
Det som slog mig är att jag kommer aldrig mer få äta pannkakor.
Mina älskade torsdagar, med pannkakor.
Jag skriver som jag skrev i min bilddagbok.
Mitt liv är över, ännu en gång.
När är allt över?
Kommentarer
Trackback
