Onsdag - Vi lever här, bland träd å bär!
Bråttom bråttom!
Viktor har precis flytt fältet och jag är stressstress stresssiiiig.
Men ska väl kunna klämma in ett inlägg mellan varven.
Jag ska iväg till mormor snart och här sitter jag i handduk och blött hår... det är så jag ska gå.
Fasar öve vägen jag gå, genom än änslig skog.. genom granar och tall för jag är så jävla ball.
Det hände en incident där en gång, vet inte om jag tagit upp det förut, men de tål att berättas igen!
Jag var påväg hem från Kortedala, hade varit med.. nej jag hade jobbat. Ah.. efter en lång arbetsdag förtjänar man en hederlig gammal skogspromenad.
Jag lyssnar intensivt på min musik medans jag automatiskt går i takten.
Så ser jag en ung man komma, springande.. joggingbyxor ja, då är de lungt!
Han går snabbt förbi mig och efter några sekunder känner jag att allt står inte rätt till.
Ja sänker musiken och hör inte hans steg bakom mig.. ja vänder mig om och ser att han stannat upp på en backe och tittar ner på mig.
Ja fortsätter gå, spelar oberörd och tar upp mobilen och låtsats att någon person ringer som råkar vara i närheten.
Då... ser jag framför mig. Fem afrikanska män långa som flaggstångar, jag skulle vilja säga riktiga basketspelare.
En är så lång att jag blir rädd för honom...
Då vänder killen bakom mig uppåt igen och flyr sin kos. Kvar är jag ... med fem afrikanska basketspelare... i skogen.
Jag går snabbt förbi, tittar ner i marken och märker och såklart (såklart!) stannar dessa spelare.
Så säger den ena mannen något till mig på engelska.. frågar vad jag heter och la la la la. Detta råkar vara den längsta av dom alla, som jag blev rädd så rädd bara av att titta på.
Han gör mig sällskap ner medans han pratar på om allt... Så frågar han helt plötsligt, can your mom see us from here? ´
JA! det kan hon. Inte en chans att hon kunde när vi var bland träd och bäär, vi lever här la la la la (djungelboken)
Men jag säger självklart att : yeppp, hon kan se oss.
Oh.. okeey ... well , can get a hug?
Neeeej. Ja måste gå nu, haaaaaajdååå.
Och jag gick.
Det var allt. Slutet gott allting gott.
Viktor har precis flytt fältet och jag är stressstress stresssiiiig.
Men ska väl kunna klämma in ett inlägg mellan varven.
Jag ska iväg till mormor snart och här sitter jag i handduk och blött hår... det är så jag ska gå.
Fasar öve vägen jag gå, genom än änslig skog.. genom granar och tall för jag är så jävla ball.
Det hände en incident där en gång, vet inte om jag tagit upp det förut, men de tål att berättas igen!
Jag var påväg hem från Kortedala, hade varit med.. nej jag hade jobbat. Ah.. efter en lång arbetsdag förtjänar man en hederlig gammal skogspromenad.
Jag lyssnar intensivt på min musik medans jag automatiskt går i takten.
Så ser jag en ung man komma, springande.. joggingbyxor ja, då är de lungt!
Han går snabbt förbi mig och efter några sekunder känner jag att allt står inte rätt till.
Ja sänker musiken och hör inte hans steg bakom mig.. ja vänder mig om och ser att han stannat upp på en backe och tittar ner på mig.
Ja fortsätter gå, spelar oberörd och tar upp mobilen och låtsats att någon person ringer som råkar vara i närheten.
Då... ser jag framför mig. Fem afrikanska män långa som flaggstångar, jag skulle vilja säga riktiga basketspelare.
En är så lång att jag blir rädd för honom...
Då vänder killen bakom mig uppåt igen och flyr sin kos. Kvar är jag ... med fem afrikanska basketspelare... i skogen.
Jag går snabbt förbi, tittar ner i marken och märker och såklart (såklart!) stannar dessa spelare.
Så säger den ena mannen något till mig på engelska.. frågar vad jag heter och la la la la. Detta råkar vara den längsta av dom alla, som jag blev rädd så rädd bara av att titta på.
Han gör mig sällskap ner medans han pratar på om allt... Så frågar han helt plötsligt, can your mom see us from here? ´
JA! det kan hon. Inte en chans att hon kunde när vi var bland träd och bäär, vi lever här la la la la (djungelboken)
Men jag säger självklart att : yeppp, hon kan se oss.
Oh.. okeey ... well , can get a hug?
Neeeej. Ja måste gå nu, haaaaaajdååå.
Och jag gick.
Det var allt. Slutet gott allting gott.
Kommentarer
Trackback
