beaatriicce

Har inget speciellt att skriva. Men som alltid kommer jag in på något och de slutar med att jag inte kan sluta skriva.
Så... vad ska detta handla om?

Där tog jag en paus. Läste lite andra bloggar för att få inspiration.  Herregud... Då är man verkligen inspirationslös... Att behöva läsa andras bloggar för att kunna skriva ens egna tankar.  Nej, riktigt så är det inte.

Alex Schulman.
Om jag skriver vad jag tycker om hans blogg, eller hans sätt att skriva så blir jag bara irriterad. För jag vet inte hur jag ska förklara... Så jag gör det på ett mycket enkelt sätt för att klargöra vad jag tycker : Han skriver ... Nej okej, redan där blev jag irriterad för jag hittar inte rätt ord. Fan då?

Jag upptäckte han iaf, när jag gick i ettan på gymnasiet, vilket jag fortfarande kommer göra nu... två år senare.
På spårvagnen till skolan ligger morgonens tidning överallt, även på hållplatsen stog det en stackare som delade ut dessa tidningar ... Nej gud, nu tycker jag genast synd om dem.
Varför?
Passar det nu att bry sig nu? VA?!
Fyfaan ... Folk går upp tidigt på morgonen för att hinna till sitt jävla jobb. Dessa "tidningsmänniskor" är redan där och står klara med tidningarna, vare sig de vill eller inte. Men de har något, de ger oss något på morgonen. Som kan få oss att vakna, att fördriva tiden, så vi inte somnar allihop igen.
Men många avfärdar dom, vi tittar inte ens på dom. Bara suckar irriterat och viftar bort dom ... Sätter oss på bänken och väntar otåligt in spårvagnen.
Kvar står han med alla tidningar, trots kylan, trots regnet för att kunna ge oss en tidning... gratis.
Nej nu ... Nu ska jag ta emot allt jag får! Alla tidningar, jag ska ge dom mitt bästa leende och tacka dom så de förstår hur uppskattade de är! De kommer aldrig mer vilja sluta. 

Alex jaa.. 
"Alex jaa" låter som jag känner honom.  Jag började läsa hans krönika/blogg och märkte att den gossen, han hade något. Jag visste inte ens vad krönika var innan jag fann honom. Jag bläddrade bara i tidningen och såg en intressant rubrik och började läsa..
Han skrev på ett sätt som ingen annan skulle våga, han skriver de vi alla känner,de vi alla har tänk,tänker eller vet .. Fast ingen kan förklara de på ett sätt som han. Närmare verkligheten kommer man inte.
Jag började hålla reda på vilka dagar hans krönika var i tidningen.
Flera gånger tog jag med mig tidningen hem för att visa mamma eller Jonathan, och jag gav dom tidningen med en förväntansfull blick..  Som när man ger någon en present som man vet var en fullträff! De tar av presentpappret och man är ivrigare än den som får presenten där man glor på honom/henne med ett leedne och halvöppen mun.

Jonathan du måste läsa detta , och han läser inte särskilt intresserat och jag blir besviken ... men jag försöker få honom intresserad genom att komma in med olika citat från texten för att han ska hitta det roliga.

"Läste du? haha.. hunden!"
"Va jo he.. he... "
"Visst var det kul ? Och sen gubben? Haha"   

Han iakttar mig någon sekund där jag sitter och ler... nästan bedjande. För att få någon som helst respons av det som jag hittat och vill dela med mig av. 

"Ja ja.. de va kul."

Inte.  

Alex Schulman slår aldrig fel. Jag vill bara läsa mer och mer. Ingen .. ingen annan blogg eller krönika har fått mig så intresserad, han får mig att vilja skriva bättre. Jag har alltid velat jobba med att skriva, journalist eller liknande. Men efter jag läst allt vad han skrivit så vill jag bara ännu mer.
Ah... en krönika i Aftonbladet. Hade gjort mina dagar!

Nu höll jag nästan på att glömma...
Det finns en till person.
Som får mig att bara vilja läsa mer. Jag blir ivrig så fort jag ser att en ny text är klar, bara för att det gör mitt humör.
Han är i lite samma stuk som Alex Schulman då han kan få mig att utbrista i skratt. En ung alex! Han kan göra min dag, bara med ord!  Han är otrolig. Finns heller inga ord för honom. Och jag vet... att han kommer att lyckas i livet med sina skriverier! För det är han bäst på.

Han jag pratar om är ... Dave. 
David.