beaatriicce

S t o c k h o l m - känns annorlunda när jag ramlar hem



På vägen hem från mormor idag så snöade det riktigt mycket och verkligen stora flingor.
Min svarta jacka blev vit.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva..
Ska jag skriva om vad jag gjort idag kanske?
Jag har varit hos mormor hela dagen.
Det är skönt att komma dit då och då ensam.

Snart är lovet över. En dag kvar.
Har ni spenderat de på att göra något bra?
Inte jag. Jag har inte gjort något speciellt..
Vad är speciellt egentligen? Ingen har väl gjort något speciellt, de låter så speciellt.
Jag åkte till Stockholm i tisdags med Emelie.
Det kommer jag att göra i tio veckor fram nu.

Men vad kommer det hjälpa mig.

Nu har vi en helg framför oss. Har ni redan planerat?
Det har inte jag. Jag planerar aldrig något längre.
Bäst att ta allt som det kommer. Jag hatar att förvänta mig saker.
Jag minns att jag var världsbäst på det när jag var liten.
Att förvänta mig saker och låta dom växa större och större för varje dag.
Därför blev jag helt förstörd när någon sa senare att det kommer inte att hända.
Det blir inget.

Men nu vet jag att det är ingen ide, för hur vet man att det kommer bli bra?

En jag känner tycker att planering är livsviktigt för att allt skulle fungera.
Planering! Planering!

- Vad har jag sagt?! Planering!
- Ja, ja vet ..
- Ja! Ja säger då de..

Hm.
Imorgon har jag planerat en sak.
Jag ska baka kanelbullar.  Gott.
Det är sånt som kan göra det bra.
Ensam hemma. Städad lägenhet.
Instängd i köket med levande ljus här och var.
En skiva med favoritlåtar och bakeri framför sig!
Jag kanske borde starta ett bageri som David sa.
Svart bageri här i lägenheten.

Men en sak jag planerat som jag gjorde redan när jag var liten.
Som jag lovade dig.
Det är att jag kommer att  flytta till Stockholm.
För mig är den planeringen livsviktig.

Det är inte långt kvar nu.
Så håll ut Beatrice!

De flesta av er får ha en bra sista lovdag :)

♥