beaatriicce

Jag har inte mycket mer att skriva än om detta...


Nu till en man jag träffade ikväll, som hade svårt med att släppa taget.
Jag gick ut för att möta Soria, på vägen så möter jag en man.. kanske i 30 års åldern.
Han stannar vid mig och visar mig en lapp och säger något. Jag stänger av musiken och tittar frågande på honom.
Han säger något på ett annat språk, men jag förstår att han vill ha hjälp med en adress.
Jag kollar på lappen medans han pratar och säger : sdfhwnpiufnpiwufnpawf
Jag fattar ingenting, ändå fortsätter han att prata med ett för mig ett främmande språk. Jag säger : Va? Jag fattar inte. I DONT UNDERSTAND.
Han suckar och ser helt hjälplös ut. Han står kvar men säger inget, jag blir nervös och vet inte vad jag ska göra.
Så jag visar honom att jag måste gå, han visar då att han också ska gå..  mitt håll.
Han går bredvid  mig jag messar Soria ; HJÄLP EN MAN FÖRFÖLJER MIG!
Vi säger ingenting. Sen helt plötsligt stannar han oss och börjar prata igen. Han pekar på sig själv och säger : pakistani. De tar jag som att han kommer därifrån. 
Så ser de ut som att han vill presentera sig och ta i hand. Det fattade jag självklart inte direkt, men han tar min hand och.. pussar den!
Jag(försöker) ta bort min hand och visar att ; de där..  de gillar jag inte!
Då tar han tag i min arm med hans andra hand och håller mig kvar.
Jag försöker att gå och jag vet inte hur jag ska göra mer för att han ska fatta att jag vill därifrån.
Men han håller kvar och säger : Kiss me.
Han försöker dra mig till sig, men jag säger nej.
Katastrof.

Han säger : Yes, kiss me...  here.
Nejnejnej.
Sen släpper han och jag går fort därifrån, han efter.
Så kommer Soria! Räddare i nöden.
Hon förstår inte först att det är jag, för jag har inte sagt jag kommer med en kille.
Sen ser hon och undrar vad jag gör med honom.

Hon kommer fram och jag säger ; Soria, han har följt efter mig och han försöker massa.
Det blir lungt, vi drar. Han står kvar och tittar efter oss tills vi inte ser han mer.

Vi drar ute pratar massa oså.
Så kommer han.

Ett lyckligt eller olyckligt slut?

Han visar nu Soria denna lapp. Hon ser att de står centrum, och försöker sig på att säga på engelska hur han ska gå. Men han fattar inte..
Då försöker hon med sitt modersmål. Ha!
De visar sig att de talar samma språk ;)

Men aa va han ljög om allt. Hon sa ring din kompis så han kan hjälpa dig.
Han sa då att han inte har någon mobil. Sen när vi sa vi ska gå, då tar han upp sin mobil och vill ha nummer.
Vilken skojjare!

De tog ett tag innan vi kom ifrån han för han tjata som ingen annan människa.
Men så sa han att det var inte meningen att skrämma mig, han var också nervös för att
fråga mig.

"Inte mening att skrämma.." Okej! Ja ja :) när man håller fast ngn och säger :Kiss me.
Nejnej, jag blev inte rädd! HA! Inte alls!

Nu orkar jag inte dra resten av kvällen. Men det blev en grym kväll anyhow!  ;)

Det visar sig ändå, att vissa dagar man bara vill försvinna från omvärlden.
Sova bort timmarna så man slipper att tänka.
Så kan det bli bra för en stund. Bara man försöker.