beaatriicce

GODERKVÄLLER.
Jag är inte världens mest uppdaterande tjej. Men vem i hela världen har ork att bry sig?
Precis.

I går... Igår. Är en dag att för alltid minnas.
2 Advent 2009 - 

Jag och Johanna var utnaför nils ercisson terminalen, jag hade för en kort stund sedan övertygat mig om att det är värt att vänta på bussen i en timma än att ta spårvagn i det kalla vädret.
Vi gick tillbaka in och jag var ack så trött och ville sitta på bänken där min buss skulle inom en evighet avgå.
Jag gick ditåt.. Så ser jag en man komma från motsatt håll, kollar snabbt, sen fortsätter g...men va i hela? 
Kollar igen.
Min mage slog en volt. Hela jag fastnade med blicken på denna man när vi gick mot varandras håll.
Han tittade på mig... jag tittade på honom. Och jag kunde inte släppa blicken.

Men jag var tvungen att släppa!
Jag tittade bort. Johanna satte sig ner på ena sidan, han satte sig på långsidan.
Han var nu bakom mig då jag fortfarande stog upp men med ryggen mot han.
Jag tittar på johanna och mimar : **** ********!!!
Hon tittar på mig och ler och mimar tillbaka : JAG VET!

Jag satte mig bredvid denna mannen. Och bara ... jag var i chock. Jag var helt paralyserad.
Där satt jag några ynka cm bredvid denna man.
Jag böjde mig fram till Johanna och viskade ( som att han inte skulle förstå att jag viska om honom)
" Johanna, snälla.. Kan inte du fråga om hans autograf?" Viskade jag så tyst jag kunde.
Hon tittade på mig och svarade : Nej Bea, de tänker jag inte göra...
De där hörde han.
Jag tittade på henne bedjande och sa i normal ton : Men snälla!
"Nej, Bea.. gör de själv."

Jag funderade och .. tittade plötsligt mycket allvarlig på Johanna.
"Tusen kronor, du får 1000 kr om du gör det."

Nu började Johanna skämmas då hon förstod att denna mannen förstod och hörde klart och tydligt att jag pratade om honom.
Hon tittade på mig och sa : Men Bea.. nej.

Jag tittade rakt fram, kunde se hans väska. Kunde se hans hans bredvid mig.
Vände mig ännu en gång mot Johanna och sa med fullt allvar :
"Johanna... två tusen. Jag lovar!"

Där såg Johanna ett leende på denna mannen, där han satt i en mycket obekväm situation då han säkerligen förstod att något var på gång.
Johanna vägrade.

Jag messade Jonathan :
"JAG SITTER BREVE **** *******"

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Ringer Jonathan, kan inte vänta på svar!

Han svarar : Satt du breve han?
- Jag gör det nu!!! Svararde jag högt och ivrigt.
- Vart är du då ?
- Ehm JAG ! Där fick jag sänka volymen och försökte svara så sansat som möjligt med tanke på att han satt precis bredvid mig... Jag sitter i nils erisccon svarade jag lungt.

Där... Där... Flydde han fältet.
Han tog sitt pick och pack och försvann.

Fyfan...

Vet ni vem det var ?
Är ni beredda på att bli besvikna ?
Det är inte jag i alla fall.
De enda jag är besviken på är på mig själv. Att jag inte slängde mitt vett och etikett och helvete och sa något, vad som helst!  Nejnej. Jag skämmer ut mig i stället och skrämmer iväg honom.
Ingen vidare första intryck. För TRO mig! Detta var inte första och sista gången vi sågs.

För jag tycker att denna mannen är grym. Helt jävla grym.


Har ni sett C/o Segermyhr ?
Mm. Då kan ni förstå min ... glädje!
Sveriges absolut bästa serie genom tiderna, tack vera denna mannen. 

Johan Ulvesson.

Ohja :)