beaatriicce

Jaa då ses vi på lördaa.. ja då ses vi på lörda... JA DÅ SES VI PÅ LÖRDA!  bläbläbla
att jag fått den låten på hjärnan.   På hjärnan... den ligger där å nynnar på sin melodi.


Imorgon people, börjar jag skolan. Som vanligt utan en bekant själ vid min sida.
But hey ... här har ni en tjej som går igenom allt själv.  Då ska hon klara av imorgon med.
Jag vet. Jag vet mycket väl att jag skrev att jag började skolan förra veckan på onsdagen.
Det gjorde jag också. Jorå, så att ää.... De gjorde jag.
Funkade bra. Första skoldagen var helt okej :)  Man oroar sig i onödan oftast.
Tror att man ska bli helt själv. Men så fel jag hade :)
Juste, jag började i Ale Gymnasium.
Andra dagen blev jag dålig, igen. Mådde förjävligt.
Fick boka tid hos läkare nästa dag.
Och som vanligt när man är sjuk så faller hela ens värld ihop och inget är bra.
Jag ville inte inse, för att jag är så jävla feg att det gått bra på den skolan.
Jag kunde inte ge den en till chans.

Så jag klagade. Jag kom med ursäkt efter ursäkt.
Som...

"Men hallå... de är sååå långt. Ja måste liksom ta buss o åka... ut från Göteborg! "
"Jag vill inte pendla mer, jag orkar inte."
"Jo de va bra, men jag vill gå i stan."
"Men hallå... de är Ale, Ale kommun. ALLA i skolan bor i Ale, utom jag."
"Alla i min klass verka veta vem alla var, utom jag."
"Jag vill gå i stan! De var mitt enda krav ."

Ursäkter kan dra åt helvete.
Inga mer ursäkter.
Jag är ursäkten. Hela jag är en ursäkt.


Att inte mamma gett upp hoppet.
För de va precis vad jag gjorde den dagen. Jag tappade hoppet om all framtid, om någon skola.

Men jag tog mig i kragen, gick till vägledninscentrum efter mitt läkarbesök för att göra ett sista försök.
En kvinna frågade mig varför allt blivit som det är. Men jag hade inget svar.
Vart gick allt fel egentligen?
Hon frågade vad jag gillar att göra.
Vad svarade jag ? Jag svarade, läsa & skriva.  Låter hur tråkigt som helst... hur jävla tråkigt som helst.
Läsa & skriva... något som man tvingar småbarn att lära sig.
Fast jag älskar en bra bok och jag älskar att skriva, att skriva vad fan jag vill.

Direkt slog de henne ett gymnasium som skulle passa mig.
Och jag av henne ett trött, visst...   

Och jag kom in.
Vi får helt enkelt se hur det går people.

Jag drömde att det gick jättebra.
Jag vaknade med ett leende på läpparna.

Om man ändå kunde göra det varje morgon,  inte av en dröm. 
Av verkligheten.