beaatriicce

Hm... What to do.
Om åtta dagar börjar jag skolan. All by myself. 
Helt ensam kommer jag gå upp på morgonen. Ensam kommer jag sätta mig på bussen.
Ensam kommer jag gå av. Ensam kommer jag att gå till skolan. Ensam kommer jag att gå med mina ensamma tankar. Ensam kommer jag att tillslut komma fram.
Ensam kommer jag stanna och för bara några sekunder och betrakta skolan med ögon som säger : Här... just här, är min framtid de närmsta tre åren.


Man kan välja hur man vill se det.
Tillbaka på ruta ett.
Eller...
En början på något nytt.

Ni kritiska idioter vet jag väljer glatt alternativ ett.
Men vet ni, vi kanske borde börja se saker på ett annat sätt, och välja alternativ två?
Ett sätt som skulle få allas liv att kännas lite lättare. Vilket liv undrar jag.
Herregud, jag argumenterar med mig själv.
Det är väl lika bra, har ingen annan att argumentera med. Tragiskt.

sad but true

Jag ska skriva vad jag längtar efter, förutom kipps (ett annat ord för chips) som jag och Carro skrattade hysteriskt åt för några år sen.  Kipps?  Är det verkligen så kul?   Hm.. hehe ja... jag lyckades få fram ett leende nu när jag tänkte efter.
Det jag längtar efter är våren. Den är så underbar. 
När snön har tagit sitt sista farväl och det ljusnar på morgonen, ett dimmigt ljus och solen har äntligen börjat att värme. Det är fortfarande kallt ute, så kallt att andetagen syns varje gång man andas ut.  Det ända som hörs är morgonfåglarna som  kommit tillbaka och... va håller jag på med?  Jag måste dra gränsen vid "morgonfåglarna" jag är bara 17 år, alldeles för ung för att låta uppskatta fåglar läten.  Men jag kan inte låta bli...  det brukade vara den stunden på dagen som jag längtade till.



Nej hörrnee.. Nu får det va slut på alla känslor.
Jag ska bli som Dave, känslokall. Det är bra, stänga ute allt som har med känslor att göra.


/ later