beaatriicce

Så det står härliga till!

Jodå.
För första gången ska jag pröva mina vingar. Eller flyplanets vingar ....
Tänka sig. Jag har alltid varit den som sagt byebye till vänner som farit och flygit över världen.
Jag är den som sagt " Lova att sola för mig då!"  och" Nähe ? Åh va kul!"  och " Gud va härligt..."

Nu är det min tur.
Ja-ja, jag ska sola för er.   INTE!    haha
Jag är inte skyldig någon det.


Planet går 06.35 inatt
 Är tillbaka på tisdag kväll, kvällen innan skolan. Så har ingen tid att vara nervös!
Vart jag ska åka?
Ska jag vara ärlig, jag vet inte.
Viktor vill inte berätta det för mig.
Han har ordnat med allt. Han ... betalar för allt med.
Jag behöver inte lägga ner en krona på något.  Sjukt...
Nu är allt bokat och klart skrev han.

Åh, vi kommer bo med havsutsikt.
Herregud.
Jag känner på mig att min första utomlandsresa kommer att bli något extra.


Att någon kan göra så mycket för mig ? 
allt för kärlek

Det känns... konstigt.
Jag har alltid varit den generösa, hur mycket eller lite jag än har, köper jag något ger hälften av det till den som är med mig. Det är inget jag nånsin tvekat eller kommer att tveka om.
Dock har det lyckats gå så långt att de utnyttjas.  Och kvar står jag med att ha lagt ut pengar på någon, men aldrig får någonting tillbaka. För de vet att jag aldrig skulle säga nej, därför passar de alltid på när vi är.
När jag tillslut vågar säga något får jag höra : Ja, men Bea.. du har pengar. De har inte jag.
Eller :  Jag får mina pengar nästa månad, LOVAR att du får tillbaka då! ... Ja jag lovar.
Men jag vet.  Rätt som det är kommer nästa månad. Men då har "tyvärr" pengarna hunnit ta slut, men jag ska få pengarna nästa månad.. och igen ... och igen.  
Eller : Men Bea, du får alltid pengar av din mamma ändå!

Men då tänker jag för mig själv.
Att jag lever med en förälder som försörjer mig, en förälder som har ett jobb.
Jag har ingen annan.
Ni har två föräldrar, ni har två inkomster i er familj.
Jag har en.  

Självklart säger jag aldrig det för jag vill inte verka "snål". 
Idioti, jag vet.
Men jag har lärt mig av det, en del iaf.

Så nu när jag blir bjuden på en resa.
Vet jag inte hur jag ska reagera.
Det är ingen stor grej för honom.
Men det är min första resa, och jag betalar ingenting!
Är nu inte de otroligt?


Hur ska man kunna tacka för det egentligen?